Tysk, men inte nazist

Skildringarna från andra världskriget är många. Varför ännu en? Jo, därför att få har beskrivit följderna för de unga soldater som blev krigsfångar i amerikanska läger i Italien. Författarens berättelse ger delvis en annan bild av amerikanarna än vad vi lärt oss från alla krigs- och journalfilmer.

Denna bok har något väsentligt gemensamt med andra soldatskildringar från Hitlers arméer, nämligen att det främst var kamratskapet som fick soldaterna att fungera trots fasorna. Det var således inte så mycket tron på Tredje Rikets kommande seger som höll hoppet vid liv.



"Marken reste sig under oavbrutna explosioner. Splitter och stenar tjöt, surrade och piskade genom luften. Under sekunder förvandlade eld och gnistor natten till ljusan dag. Totalt kaos härskade, och var och en sprang för sitt liv som piskad av furier. Tio meter framför mig högg en fullträff tag i tre av mina kamrater. Söndertrasade kroppsdelar var allt som blev kvar. Lufttrycket från explosionen kastade mig i diket med en fruktansvärd kraft. Ryggsäcken måste ha räddat mitt liv eftersom den var översållad av hål efter splitter, och i ansiktet hade jag mina kamraters blod och köttslamsor. Jag gjorde mig fri från tre av de onödigaste bördorna: bottenplattan, lådan med ammunition och fälttelefonen. När jag åter lämnade det skyddande diket, hade jag bara kvar min trasiga ryggsäck och min pistol."


Robet Stieger föddes i München 1926, som sjuttonåring inkallades han till fronttjänst och tvingades avbryta sina konststudier. Efter hemkomsten utbildade författaren sig till färglitograf och bosatte sig i Sverige där han var yrkesverksam. År 2004 avled han i Tyresö, endast några månader efter att hans bok hade kommit ut på tyska.